Rättvist?
En vanlig dag i lättja och bedrägeri. Det har varit en riktigt grå och tråkig höstdag. Ska tydligen bli bättre i morgon så då kanske klubborna åker fram.
Jag har en son som sitter inlåst på en rättspsykiatrisk klinik. Vad han gjort kan vi lämna därhän men brott har han begått. En uppmärksam besökare har säkert förstått detta efter min kritik mot forskningschef Mats Dernevik.
Innan min son hamnade där han är nu hade jag en tro, om än sviktande, på det svenska rättsväsendet. Den tron är borta nu. Har man varit med i oändligt många länsrätts- och kammarrättsförhandlingar, inser man att det inte finns någon rättssäkerhet. På ett sätt är det lite ironiskt att människor döms till vård för diverse brott mot svenska lagar men de som ska försvara rättssäkerheten skiter fullständigt i det. För de som inte känner till systemet med rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning så ska jag förklara i korthet. En allvarligt psykiskt sjuk brottsling döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Denna särskilda utskrivningsprövning är till för att en enskild läkare inte bara ska släppa ut en "stolle". Den patientansvarige läkare får gå till länsrätten för att få ett godkännande om permissioner frisläppande osv. Eftersom länsrätten inte har kompetens så har de en egen sk sakkunnig läkare som ska bistå med råd. Enligt lag ska en patient skrivas ut så fort han är frisk och där finns inga tviviel. Men det sker inte ändå. Varför? Ja, ibland kan den sakkunnige läkaren ha en annan synpunkt. tyvärr är de sällan på lästa. När två läkare står emot varandra kan man givetvis förstå om länsrätten inte släpper ut patienten. Men om de är överens? Sker inte ändå. Varför? Nu kommer vi till rubriken "rättvist?". Det verkar som om domstolarna har bestämt en intern inlåsningstid för olika brott. Något stöd i lagen finns inte men ibland har jag fått uppfattning att man styrs av moraliska synpunkter. Här ska jävlar i mig patienten sitta av tid för vad han gjort. Rättssäkerheten offras för en hemmagjord rättvisa.
Den stora allmänheten tycker säkert detta är helt ok. Men, tänk om man själv skulle bli utsatt för detta. Inlåst på obestämd tid utan att veta förutsättningarna för att komma ut? Inte kul. I de v anliga tingsrätterna begås fel och oskyldiga döms till fängelse. Men där tror jag inte att det finns någon illvilja. I Länsrätterna begår man dagligen övergrepp utan att man kan komma åt det. Skit och pannkaka är det.
Jag har en son som sitter inlåst på en rättspsykiatrisk klinik. Vad han gjort kan vi lämna därhän men brott har han begått. En uppmärksam besökare har säkert förstått detta efter min kritik mot forskningschef Mats Dernevik.
Innan min son hamnade där han är nu hade jag en tro, om än sviktande, på det svenska rättsväsendet. Den tron är borta nu. Har man varit med i oändligt många länsrätts- och kammarrättsförhandlingar, inser man att det inte finns någon rättssäkerhet. På ett sätt är det lite ironiskt att människor döms till vård för diverse brott mot svenska lagar men de som ska försvara rättssäkerheten skiter fullständigt i det. För de som inte känner till systemet med rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning så ska jag förklara i korthet. En allvarligt psykiskt sjuk brottsling döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Denna särskilda utskrivningsprövning är till för att en enskild läkare inte bara ska släppa ut en "stolle". Den patientansvarige läkare får gå till länsrätten för att få ett godkännande om permissioner frisläppande osv. Eftersom länsrätten inte har kompetens så har de en egen sk sakkunnig läkare som ska bistå med råd. Enligt lag ska en patient skrivas ut så fort han är frisk och där finns inga tviviel. Men det sker inte ändå. Varför? Ja, ibland kan den sakkunnige läkaren ha en annan synpunkt. tyvärr är de sällan på lästa. När två läkare står emot varandra kan man givetvis förstå om länsrätten inte släpper ut patienten. Men om de är överens? Sker inte ändå. Varför? Nu kommer vi till rubriken "rättvist?". Det verkar som om domstolarna har bestämt en intern inlåsningstid för olika brott. Något stöd i lagen finns inte men ibland har jag fått uppfattning att man styrs av moraliska synpunkter. Här ska jävlar i mig patienten sitta av tid för vad han gjort. Rättssäkerheten offras för en hemmagjord rättvisa.
Den stora allmänheten tycker säkert detta är helt ok. Men, tänk om man själv skulle bli utsatt för detta. Inlåst på obestämd tid utan att veta förutsättningarna för att komma ut? Inte kul. I de v anliga tingsrätterna begås fel och oskyldiga döms till fängelse. Men där tror jag inte att det finns någon illvilja. I Länsrätterna begår man dagligen övergrepp utan att man kan komma åt det. Skit och pannkaka är det.
Kommentarer
Trackback
