samhallskritik

Bilden har inget med saken att göra

Sonen anklagade mig för att vara lite väl radikal i föregående inlägg, t o m revolutionär. Tanken slog mig då att det är lätt att få allehanda epitet utifrån ens agerande. Jag tycker det är för jävligt det som sker inom "Finansmarknaden" och att det är den mindre bemedlade mäsnkligheten som får stå för fiolerna. Kan det betraktas som "vänstervridet" att man protesterar mot detta faktum? Eller är man en vanlig, hygglig svensk om man inte har åsikter? Ganska givet vad jag tycker men hur är det egentligen? Jag har mött människor som betraktar andra människor som protesterar mot en felaktig dom och kallat dessa för rättshaverister. Det måste kännas märkligt att kallas för rättshaverist om man dömts felaktigt till t ex ett fängelsestraff och därför kämpar för upprättelse. Hur tänker dessa, anklagande människor? Accepterar de allt de utsätts för? Förmodligen. Träffade en professor en gång som sa att bråkig människor som har åsikter ska ha högre lön. De är de som för en verksamhet framåt. Inte de tysta.
Lev väl