samhallskritik

Jag har tidigare på denna blogg undrat vart alla miljader kronor kommer ifrån som regeringen kan använda till allehanda krispaket, 1500 miljarder till bankerna( det är typ en hög hundralappar som räcker till månen) och nu senast krispaketet till industrin. Industrin och andra har alltid gnällt på de höga skatterna, egentligen vill de inte ha några alls, men när det då blir kris vill man ha skattepengar. Kanske inte så dumt med lite allmänna medel att dela ut.

Frågan som ställs i dagens rubrik kommer från en personlig iakttagelse och självupplevd situation. Härom dagen var jag med en klient på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Personen i fåga är ganska svårt psykiskt sjuk och avsikten med besöket var att få honom till att ta sina mediciner och lämna drogtester för att kontrollera att han inte använder narkotika som skulle förvärra hans tillstånd. När jag väl fått med honom till psyket och han accepterat att lämna prover samt ta sin medicin visar det sig att ingen betalar. 80 kr kostar ett urinprov att ta på vårdcentralen men soc ville inte ta denna kostnad med annat än att klienten ansökte om det (igår i hans sjukbild att inte fixa kontakten med soc o andra). 80 kr!!! Nästa bakslag var medicineringen, fanns inga pengar där heller o med samma motivering som ovan. Man kan tycka att andra myndigheter skulle kunna ta dessa kostnader men det gör de inte med hänvisning till att det är socialtjänstens ansvar. Klienten själv har inga pengar. Med ett "gäng" urinprover och lite medicin så pratar vi om en sammanlagd kostnad på cirka 2 000 kr. Nu blev det inte så och vi riskerar ett nytt "vansinnesdåd".  För mig blir det surrealistisk när jag jämför detta med de enorma pengar som plötsligt kom fram till finansmarknaden.  Helt klart är ju i alla fall att jag lever inte i samma verklighet som politiker o andra höjdare i samhället. Skillnaden är avgrundsstor.
Lev väl