Anhörigas hämnd


Bild på gamla hospitalet i Växjö.

För tredje gången sedan min Turkiet resa i augusti, har jag ont i örat. Övertygad om att jag smittades av ryska bakterier på semestern. De nör och hade sig överallt och utan att hålla för munnen och så. för var vi rädda för den"Ryska björen" i form av deras soldater, nu kanske vi ska vara rädda för deras bakterier?

I dagens Expressen kräver tre mammor som fått sina barn mördade, att straffen i Sverige ska höjas för mord, läs här. Deras upplevelser och krav går inte att argumentera emot, det vore som att svära i kyrkan. I motsvarande situation hade jag säkert haft samma inställning som dessa mammor. Men det är tur att hämnd och rättsskipning inte sköts av den enskilde medborgaren, det skulle bli kaos och anarki. Det är illa nog när politiker försöker få billiga poäng genom att blåsa under allmänhetens blodtörst. Jag vill göra klart att jag egentligen inte har någon synpunkt på eventuella strafflängder men jag värjer mig mot att anhöriga ska få avgöra strafftider. När mammorna säger att det inte är av hämnd utan av respekt för offren som man vill ha längre straff så tror jag inte att de är ärliga. Brutalt uttryckt lär offren skita i det, men de anhöriga tror att man ska få ro i själen. Tyvärr är inte det sant. Inget kan lindra förlusten av en anhörig. Däremot kan den egna sorgen förvärras när man upptäcker att hämnden inte ger någon lindring. Det är en svår problematik som inte får lämnas åt anhöriga eller populistiska politiker.
Lev väl 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0