samhallskritik

Thomas Quick skandalen fortsätter. Plötsligt är en massa journalister på hugget för att sätta åt inblandade tjänstemän. Men var vart ni när det begav sig? När stolligheterna satte igång. Mitt minne är att i stort sett varenda journalist försökte överträffa varandra i jakten på smaskiga detaljer kring Quick. Som vanligt lyste den seriösa, undersökande journalistiken med sin frånvaro.

Men det är inte bara journalisterna som vaknat. Det gäller för de berörda tjänstemännen att försöka rädda sitt skinn. Idag skriver förre chefen för Rikskriminalen, Jan Olsson, i en debattartikel om "Quick och den blinda rättvisan", se här. Sent ska syndaren vakna. Han hoppade visserligen av efter ett par mordutredningar men sedan då? Han påstår i en tv-intervju att han försökt hävda Quicks oskuld, internt inom organisationen.  Att gå ut i media är inte hans grej, säger han. Vad innebär det? Jo, han accepterar rättsröta och att oskyldiga dömts till fängelse av lojalitet till sin organisation. Eller egen karriär? Ja,jag vet inte men något större förtroende inger det inte och tyder inte på någon avancerat civilkurage. Det känns som om att det nu gäller att rädda sitt eget rykte och skyll allt på åklagaren. Visst, han har väl huvudansvaret men de andra är också skyldiga. Framför allt de som idag säger att de visste att Quick var oskyldig.
Lev väl