Tragiskt
I somras mördade en Skenebo sin fästmö och dömdes till 10 års fängelse. I dagens Expressen kan man läsa en intevju med flickans pappa, läs här. Givetvis är pappan upprörd och ledsen över att det inte blev mer än 10 års fängelse när man tagit en annan människas liv. Förståeligt. och det går inte att argumentera mot hans känslor. Däremot så vill jag peka på ett par saker som sätts i fokus kring detta mord. Dels är det så att man i det svenska rättsväsendet bestämt sig för att det kostar 10 år att mörda en annan människa, längre tid om man mördat fler. Det är en något konstig inställning eftersom det finns så mycket som spelar in i ett mord. Sjukdomar, droger, pengar osv och enligt min uppfattning är det en väldig skillnad på de olika skälen till att mörda någon. Att kallblodigt mörda någon för att denne är skyldig dig pengar är något helt annat än ett mord i svartsjuka t ex. Men nu är det så och jag antar att någonstans måste man sätta gränser. När det gäller Skenebon så hade han sökt akut psykiatrisk hjälp den dagen då han mördade kvinnan. Dessutom hade han större delen av sitt liv varit psykiskt instabil och varit föremål för "samhällets omsorg". För mig hamnar han i den tragiska kategorien av mördare som innan mordet sökt hjälp men inte fått någon. Utan att ansvarsbefria Skenebon så undrar jag om inte även samhället har sin del i detta? Hur som helst är det j-gt upprörande att psykvården sviker de som söker hjälp. Den aktuella artikeln väcker också frågan om meningen med denna typ av artikel. Jag har all respsekt för att det är viktigt för en förälder att få berätta i media om sitt mördade barn. Men dessa artiklar brukar inte handla så mycket om offret utan mer om hur billigt gärningsmannen kommit undan. Det enda det leder till är indignation hos läsaren och "hängningsmobben" kommer fram. Straff och hämnd mot en gärningsman sköts av staten och inte allmänheten.
Lev väl
"mördare som innan mordet sökt hjälp men inte fått någon". Så är det nästan alltid och vems är felet? Jo, samhället som inte vill se att psykisk sjukdom är allas angelägenhet och kan drabba i princip vem som helst.
Jag vet inte om jag kan räkna alla jag träffat under åren som sökt hjälp länge innan det brustit..
jag säger bara en sak, har man förbrukat ett liv ska man inte ha rätten till ett liv,
Ja säger samma sak har man tagit någons liv har man inte rätt att ha ett eget.. jag känner personerna i fråga och har varit med på rättegångarna.. Anledningen till han han sökte psykvård samma dag var för att han hade planerat detta vilket framgår klart i utredningen..han visste att hon var tvungen att komma hem till honom den dagen och hade bestämt sig för att mörda henne , då sökte han psykvård för att han var nervös inför vad han skulle göra och för att det skulle kunna komma att se bra ut i en utredning mot honom..Det är fast ställt att det inte är några psykiska fel på honom..Att skylla på samhället i detta fallet är rent löjligt, han var väl medveten om vad han gjorde och hade flera minuter på sig att ångra sig.. Han är tyvärr en KALLBLODIG MÖRDARE!
