samhallskritik

Kylan breder ut sig över Sverige. Kanske inte i egentlig mening men bildlikt så kan man väl säga så. Några gånger framöver ska jag belysa mina funderingar kring tystnaden i landet.

Med åren har jag allt mer fundrat på vart civilkuraget tog vägen? Under hela min uppväxt och fram till slutet på 1980-talet så var det ganska frekvent med protester. Eller när jag tänker efter så var det nog på 1980-talet tystnaden började breda ut sig. Jag vet att att jag tidigt oroade mig för ungdomarnas bristande politiska intresse och vad det kunde föra med sig. Argumenten var då att de etablerade politiksa partierna inte var moderna nog, att ungdomarna sökte sig till andra forum.  Men det var inte riktigt sant. Jag tror att uppväxten varit så bra att maninte tyckt sig ha behov av att engagera sig.. t ex kan jag berätta att jag en gång i början av 1980-talet skulle ta med mig mina döttrar på en utställning om gamla fattigsverige. De var ca 8-10 år gamla. Intresset var noll eftersom det var tider som aldrig skulle komma tillbaka. Än har vi kanske ine hamnat där men det är många som lider ekonomiskt i det "välmående" Sverige.

Nu ska jag inte skylla den ökande tystnaden på ungdomen. Genom åren har jag mött människor som inte vågat protestera på sitt arbete t ex, då de varit oroliga för att förlora arbetet. Man har varit så ubunden av ekonomiska åtaganden, hus, banklån osv att de inte ansett sig våga riskera något. Men de arbetare som en gång i tidenslogs för rätten att organisera sig, få rösträtt osv hade ju "bara" sina liv att förlora. På grund av en ekonomisk rävsax riskerar vi att kasta bort allt som våra förfäder byggt upp. De enda de hade var solidaritet och det finns inte idag. Det bästa kapitalismen gjort, även om det förmodligen inte var deras avsikt, var att se till att "vanligt " folk började köpa aktier. Plötsligt blev allt annat ointressant och man kunde höra vid fikaborden om räntepunkter hit, uppgångar dit. Inte att detta hade ett pris. fortsättning följer.
Lev väl